jobbigalisa.blogg.se

Skogen är full av vitsippor och på den nyuppmålade gräsplanen är närmare trettio flickor i full gång att spela en av säsongens första fotbollsmatcher. Samtidigt som publiken hoppar av nervositet ser flickorna lugna och avslappnande ut. Det syns att de har roligt tillsammans.  

Plötsligt får hemmalaget anfall och fyra mammor står bredvid varandra och hoppar av spänning. Förhoppningen om att bollen ska skjutas in i målet är stor. Målvakten står vid ena stolpen. En flicka kommer springande med bollen och tar i så det hörs ett stön efter att hon fått i väg bollen. Bollen kom rakt på målvakten, men det gör inget. Mammorna slutar hoppa och börjar istället klappa händerna. De ropar och berömmer flickorna för att de kämpade så bra och var så nära. Att titta upp innan man skjuter är inte lätt. Speciellt inte om man bara är åtta år.

Solen står högt på den klarblåa himmelen och äntligen verkar alla ha kunnat lämna sina vinterjackor hemma. Solglasögonen är framtagna och vårskorna påtagna. Gräset börjar bli grönare och i skogsdiket bredvid planen tittar vårblommor som tussilagon och vitsippor fram. Linjerna runt planen är nymålade inför säsongens alla kommande matchstarter. Temperaturen är alldeles lagom för att spelarna äntligen ska få spela i sina kortbyxor igen.     

Bredvid planen sitter en liten flicka som slickar sig under näsan för att få bort snoret från vårförkylningen. Hennes välkammade korta hår ramar in ansiktet med de rosenröda kinderna. Iklädd sin gråa jacka, vita gymnastikskor och rosa byxor har hon fullt upp med att sortera de nyplockade vitsipporna i olika grupper.

 Nej, nej Molly tar ett knippe blommor, säger hon för sig själv samtidigt som hon släpper det hon håller på. Hon skrattar och springer efter Molly för att få fatt i blommorna. Det syns att hon vet att hundar inte ska äta blommor. Flickan är en utav de övriga närmare femtio personer som tagit sig hit idag för att se barnen spela. Från ena mittlinjen och nedåt står motståndarlagets hajarklack. De utgör ungefär en tredjedel av publiken. På andra sidan står hemmaklacken som svarar glatt när de sex personerna på hemmalagets avbytarbänk skriker i kör:

 Andra sidan är ni klara?

  Jajamensan fattas bara, blir svaret som snabbt besvaras från bänken igen:

  Oj, oj, oj, ack, ack, ack, vilken dålig hejarklack, gör som vi heja på Oik.

Hemmalagen hinner inte mer än sluta med sin hejarramsa förrän motståndarna är i fullgång att vilja höras de också.  

 Vi har seglat över havet för att se det bästa laget, Bissarna. Samtidigt jublar deras övriga hejarklack och klappar händerna. Plötsligt får hemmalagets back tag i bollen och drar på en dundrande tåpaj som olyckligtvis hamnar rakt i magen på medspelaren som råkade stå mitt i skottlinjen. Hon ramlar ihop gråtandes med händerna för magen. I publiken hörs ett brus av medlidande suckar. Flickan som sköt får genast oroliga ögon och ber om ursäkt. De övriga lagkamraterna springer in på planen för att klappa på flickan som ligger och önska henne att komma igen. De sträcker ut hennes armar. Hon reser sig sakta upp och torkar bort tårarna från kinderna. Alla klappar händerna. Flickan som råkade skjuta bollen ler igen och domaren blåser på nytt igång matchen.

På hemmalagets avbytarbänk diskuteras hur fult motståndarna spelar och vilka skavanker de åsamkat dem. En flicka visar en reva som hon fått på armen medan en annan visar ett litet sår på benet. En jämnårig pojke, iklädd träningsoverall och med en fotboll i handen, kommer förbigående. Han hör hur flickorna diskuterar och lägger sig i samtalet genom att säga:

 Tjejer skit i hur dem spelar och skit i småsår. Spela istället.

I ena hörnet, strax vid markeringen för skottplatsen vid en hörna, sitter en liten flicka iklädd randig mössa. Hon har hittat en sandfläck som kan liknas vid en fotboll i storlek. Där gräver hon med en pinne som hon hittat. Hennes pappa lyfter tillbaka henne så att hon inte sitter på planen. Då blir hon förtvivlad och sätter sig istället precis bakom linjen. Hon sträcker sig till sandfläcken och fortsätter gräva. Hon sneglar på sin pappa för att se hur han reagerar. Han möter hennes blick och hon börjar pilla med pinnen i gräset utanför planen i stället.

Domaren blåser för slutsignal och publik, tränare och spelare jublar. Alla spelare springer in i mittcirkeln och lägger armarna om varandras axlar. De ställer upp sig i varsitt led för att tacka varandra för en god match. Snabbt blandas gula och röda matchtröjor ut i publiken.

 Pappa såg du vad bra vi var. Vi vann med 6-4, säger en flicka med andfådd röst och huvudet lagt på sne. Pappan svarar:

 Ja, ni var väldigt duktiga och vad roligt ni hade men jag tror att det blev 6-6 i matchen.

Flickans ögon tindrar. Hon ser ut att fundera en stund. Sedan svarar hon sin pappa:

 Blev det lika? Nej, det tror jag inte.