Zlatan, starkt att gå från under- till överläge
Lyssnade på P3 idag. Under hela dagen diskuterades hurvida rätt det var att hylla Zlatan på grund av hans uppväxt för att han lyckas så bra som han gjort med fotbollen. Diskussionen handlade om att diskussionsledaren inte tyckte att det var rätt att hylla Zlatan extra mycket för att han växt upp det segregerade bostadsområdet Rosengård. Hon hävdade att i debatten ska Zlatan lyftas fram och inte hurvida hans och, i detta fall, Ljungbergs uppväxter varit olika och på olika villkor. Jag höll inte riktigt med.
Att Zlatan lyckas berör mig mer än om en person som har alla förutsättningar som kan ges lyckas. Så är det bara. En familj med en annan etnisk härkomst än Sverige är utsatta. Det vet vi. Dessutom placeras de oftast i ett område som är segregerat. Att en socialt utsatt människa, som har många fiender inte minst i svarta skor och skinnjacka, lyckas känns långt in i mitt hjärta. Det känns mer än om en människa från en välbärgad familj från Stockholms innerstad med egen fotbollsplan på baksidan lyckas. Jag vill inte skilja på person och person. Det jag vill är bara att alla ska ha samma förutsättningar för att kunna lyckas. Kunna lyckas. Det känns som att de personer vi väljer att placera i utkanterna av stora städer och i förorter inte riktigt tävlar på lika villkor. De är underlägsna från början. Därför är det stort för mig att Zlatan är stor. Jag är glad att han är en förebild för kommande generationer. Det är också ett bevis på att man aldrig får ge upp, eftersom villkoren ännu inte är jämlika.
