I baksätet med Elvis, raggare och plyschtärningar

Ba ba ba ba barbara ann, ba ba ba ba barbara ann, you got me rockin and a-rollin
rockin and a-reelin, skrålar det ut från högtalarna. Danskänslorna gör att det rycker i hela kroppen. Alla sjunger med av bara farten. Det är första maj 2008 och vi är tre tjejer som sitter i baksätet på en äkta raggarbil.

  

 Det är ju skiit coooligt, raggare borde man bli, hojtar Petra Johansson.


På innerbackspegeln hänger ett par pilotbrillor. Under pilotbrillorna hänger två wounderbaums med en "american style" i form av dess rödblåa färger och vita stjärnor. Två vita plyschtärningar med svarta prickar dinglar i fönstret. I innerbackspegeln syns två mörka ögonbryn och två fokuserade ögon. Där syns också en panna som rynkar sig efter solens strålar som kraftigt bländar ögonen. Håret är jämnt klippt i nacken och det ligger väl bakåtkammat med en lagom mängd glansig brylcreme. De ljusa kinderna ramas vackert in av de mörka polisongerna. Iklädd en svart skinnjacka, ett par mörka byxor med tight fot och ett par välputsade boots sitter han på förarsidan. Det är han, Micael Hellberg, den äkta raggaren, som kör sin raggarbil Dodge Dart GT 1965 idag.


Mellan klockan tio och elva fylls hela parkeringen framför Ingers Däck av raggarbilar i alla olika storlekar, färger och utsmyckningar. Mitt bland bilar som väntar ivrigt på att få tåga vidare syns skrattande och roade människor som springer från den ena bilen till den andra. En liten pojke bärs på armen av sin pappa. Pojken är iklädd ett par jeans, en långärmad tröja och över den bär han en svart skinnväst.


Klockan elva tar en bil initiativet och vi andra hakar efter. Jag försöker ta på mig bältet men det finns inget. Micael ler och säger att jag kan sluta leta efter ett bälte. Det finns nämligen inget. Hans årsmodell saknar bälten eftersom det inte var påkommet då bilen tillverkades. Känslan att åka bil utan bälte är ovan.


Längst Nyköpings gator har många tagit sig ut för att se kortegen passera. Micael vevar ned rutan och lägger sin armbåge kråmad halvvägs ut genom fönstret. Värmen sprutar ut från de små fläktarna i bilen. Den ena handen håller han på den smala svarta och kråmade ratten. Med den andra handen vinkar han till en man som högt ropar på oss från trottoaren. Vi rullar framåt i 20 kilometer i timmen. Ur högtalarna skrålar nu Elvis Presley med låten You were always on my mind, you were always on my mind.


Efter att ha avklarat Nyköpings gator och torg, ja det var faktiskt några bilar som genade över torget, bär resan iväg den gamla vägen mot Norrköping. Längst vägkanten stannar den ena raggarbilen efter den andra. Vid Tuna motell stannar vi tillsammans med närmare hundra raggarbilar. Inte bara vi är kissnödiga.


Plötsligt stängs Elvis Presley av och det blir tyst i bilen.

Vi måste spara på batteriet, förklarar Micael till Sebastian Franzén Hartzell som också sitter i framsätet.


Hastighetsmätaren ser ut att ha varit vit en gång i tiden. Nu har den åldrats och därför blivit gulbrun. Till höger om den syns små texter där det står gasoline, temperature, alternator och vid texten heat går det att välja mellan frost eller warm. På de svarta skinnsätena ligger en rosa och en vit pälskudde för kalla rumpor. 


Det är en lång rad av raggarbilar både framför och bakom oss. Himmelen är vit av täta moln. Med jämna mellanrum blir vi omkörda av motorcyklar som också är påväg. När vi närmar oss Norrköping osar en stickande doft av hönsbajs in genom de öppna fönsterna.  


Efter att vi sparat på batteriet tillräckligt rullar Pretty woman på stereon. Sebastian vänder sig om och frågar om damerna har det bra i baksätet. Vi svarar att vi är hungriga. När vi rullar in i Norrköping stannar Micael till vid en korvmoj. Bilden av att alla raggare äter korv från en korvmoj förverkligas.

 Korvmojer äts det från för att det är godast, tror Micael.    


Vi kör in längst Norrköpings stora gator. I rondellerna står poliser iklädda sina gula västar och dirigerar åt vilket håll vi får åka. Nyköpingsraggarna beblandar sig med de övriga som kommit hit idag. Trots att vädret bjuder på kyla är vägkanterna fyllda av trogna Norrköpingsbor som vill se den årliga kortegen med motorcyklar och raggarbilar. Kortegen blir längre och längre. Vilken folkfest.


Tänk om fyrtio år kommer det åka massor av Saabar här istället. Då kommer folk säga att, kolla där är en Ford 95:a liksom, säger Sebastian.

Vi övriga i bilen spinner vidare på Sebastians tankegång. Det återstår att se om han har rätt.  Ba ba ba ba barbara ann, ba ba ba ba barbara ann....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0