En tanke

Läste några rader från en väns text och kunde inte undgå att sprida tanken vidare..

Avstår vi från att medverka till förändring för att det liv vi lever i väntan känns tryggare än det liv vi drömmer om?

Telefonkö?

Tänk alla gånger du blir irriterad av långa dryga telefonköer där du ska trycka på minst tio olika siffror innan du får prata med en person istället för en dator. Nu ska Lisa ge dig ett trick som hon själv kommit på och tycker fungerar. En snabb genväg till en kundtjänströst är att i så tidigt stadium som möjligt välja någon form av "sälj" siffra. Alltså om rösten säger:
- Vill du byta till vårat abonemang, tryck två. Då ska du trycka två för då kommer du fram direkt. De vill ju sälja! Om du egentligen har frågor om till exempel din faktura och därmed borde tryckt 4 så ska du inte trycka det. Då är du redan kund och därför inte lika intressant. När du kommer fram till säljaren för att teckna ett nytt abonemang säger du att du måste blivit felkopplad och att du stått i kö väldigt länge så kopplar de dig snabbare på något vis. Det brukar oftast fungera för mig. Kan tyckas fult...eller jävligt smart:)

Ett gott skratt....

Satt och fikade med brorsans barn när deras ögon lyste bus och skrattade fram ett skämt de lärt sig i skolan:

Vet du vad det står på en tysk mobiltelefon när den laddas?

- Nej, ingen aning, svarar jag såklart.

- Ich bin Laden

Sedan skrattade vi tillsammans. Vi skrattade ännu mer när jag förklarade för dem vem Bin Laden är för det visst de inte:)


Livebajs

Bajshumorn har inte facinerat mig särskilt mycket vad jag vill minnas. Däremot har jag ju min vän Emeli som tycker om att prata bajs. Hon anser till exempel att en av de bästa böcker som skrivits är just Bajsboken. Jag har själv inte läst den men ska köpa den och göra det med nöje. När jag börjar tänka efter så är det trots allt ganska bra att kunna prata om bajs utan att pryda ner sig i röda kinder och pinsam blick. Bajs är ju liksom bara bajs och att alla måste bajsa är ju inget nytt direkt. Hur som helst så måste jag berätta en sak till nu när jag ändå är i gång och bajsbloggar för första gången. Jag hörde nämligen att Konsthallen i Stockholm har konst på sina toaletter. Bajskonst. Det sitter en liten spegel och en kamera i botten av toalettstolarna. På väggen mittemot toalettstolen sitter en bildskärm. Resten förstår ni själva :) Bajs live! 



Burquini



Nu finns det äntligen en baddräkt framförallt avsedd för muslimer. Den som jag såg finns att köpa på Hjortensbergsbadet i Nyköping. Bra Hjortens!

Samtidigt som min tanke av att det är bra att Burquini nu finns möts jag av mina tankar om hur bra föreningen Bara brösts koncept, det vill säga att ingen överdel ska tvingas bäras, är. På ett sätt känner jag mig motsägelsefull i mina tankar, på ett annat sätt inte. Att vissa kvinnor tvingas klä sig på ett visst sätt begränsar kvinnans möjligheter. Nu är det tyvärr så idag och därför var det verkligen på tiden att det äntligen finns ett alternativ för dessa kvinnor att kunna bada. Jag stödjer även föreningen Bara bröst idé om att kvinnor inte ska tvingas bära bikiniöverdel. Varför ska bröst vara sexuellt laddade på kvinnan? Sexuella objekt? Varför ska en kvinnokropp vara sexuellt laddad? Ett sexuellt objekt?


Bättre med ledare än med chefer

Det är någon av dem tio som har gjort ett litet klantfel som inte skadat något eller någon men som behövs diskuteras. Chefen samlar alla för att tvinga felgöraren att kliva fram och erkänna. Ingen erkänner. Plötsligt kliver ledaren fram och säger att det var han. Chefen vet mycket väl att den sista som skulle gjort felet är ledaren och det frustrerade honom ännu mer . Fokus bör inte ligga på att hitta en syndabock, en felgörare. Fokus bör ligga på att samla alla och prata om hur de tillsammans kan undvika att felet upprepas. Det finns inte i chefens tanke, men i ledarens.

Det känns som att en chef oftast försöker sätta sig över gruppen medan en ledare hellre har gruppen med sig.  

Skatmat på Mc`Donalds



Fåglarna äter inte bara rester. De nyinkomna bröden rullas in för att bli nya hamburgare.

Nog för att Mc`Donalds ska undvikas av moraliska skäl men kanske också för deras mathantering.

Jag äger själv rätten till bilden.

Om att uppskatta tillvaron

En morgon när jag skulle hämta tidningen låg det nybakat bröd i min brevlåda. I julas knackade jag på hemma hos henne, utklädd till tomte, för att jag visste att hon skulle uppskatta det. Hon säger ofta "oh shit" och skrattar....

En bekant ensamstående bor några hus bort. En otrolig kvinna! Hon har öga för det mesta och ett hjärta av guld. I alla lägen finns hon med sin underbara charm och sitt speciella varma och fina sätt. Mia och Klara är hennes största idoler eftersom hon tycker att hon kan se sig själv genom dem. Varje morgon kan hennes radhus se annorlunda ut än när hon somnade för hon går i sömnen väldigt ofta. Barn står henne extra varmt om hjärtat och att ta vara på jordens alla resurser är något hon gör utan att behöva tänka på det. På jobbet låter hon sina tolv små sexåringar plocka nypon och koka riktig nyponsoppa. En gång åkte hon och barnen bussen ner till torget för att köpa en fisk som alla barn, med stora intressen, fick vara med och rensa, steka och äta. Läckert!  

Varje jul bjuder hon ner sin mamma från Stockholm. De två firar jul tillsammans med alla traditioner som hör därtill. Ingen paketöppning innan Kalle Anka och strumpor i taket innan de somnar. Sedan byter de julklappar med varandra och äter riktig julmat som självklart är dekorativt uppdukat likt den finaste restaurangen.  
 
Den här semestern har hon varit mycket ensam hemma i sitt hus och i trädgården. Det gör henne inget för hon finner ljus i sin ensamhet hela tiden. Hennes trädgård är ljuvlig med ljuvligt vackra växter. När det var som absolut varmast ringde min mamma henne och tog med henne ut på sjön till vår sommarstuga. I tre dagar satt hon bara där och njöt av den underbara tillvaron. Mitt i nätterna gick hon upp för att se soluppgången mot Hävringe som hon älskar så mycket. På vattnet iakttog hon dimman och liknade det vid änglar som dansade. Dimman som ingen av oss någonsin lagt märke till. När mamma badade ställde hon sig i vattnet med fötterna. Hon ville inte bada. Rätt som det var brummade båtar förbi som hon följde med blicken. En stor familj med 14 fåglar simmade runt stugan varje dag. Direkt när fåglarna simmade förbi sa hon att Dagis kommer. Den här människan uppskattar det som de flesta tar för givet. Tillvaron. Livet. 

Det låg en vattenskoter vid ön och den satte hon sig på med flytväst såklart. Sedan puttade hon ut den och bad mamma ta en bild så att det skulle se ut som att hon åkte. Att åka påriktigt ville hon absolut inte göra. Mamma skjutsade hem henne i den lilla båten som bara går fyra knop för det ville hon. Hon vill hinna njuta av allt hon ser och dessutom tycker hon att snabba båtar släpper ut onödigt mycket bränsle som fiskarna ogillar.

I julas fick hon en mobiltelefon som hon egentligen alltid vägrat ha. Nu tycker hon att det är roligt att skriva lite sms. Direkt när hon kom hem från sjön fick mamma ett meddelande på mobilen:

Hej Mia!
Jag sitter i trädgården och tittar bort mot trädet där jag hängt ett foto på Hävringe. I bland tar jag upp ett lakan och viftar med så att det ska se ut som änglarna som bor på havet vid stugan. Fötterna har jag i en fotbalja med tjugogradigt vatten. Ibland tar jag upp elvispen och vispar lite så att det ska låta som en motorbåt svänger förbi.
/Klara


RSS 2.0