Personer med mörkt hår är inte mer brottsbenägna än personer med ljust hår!
I många diskussioner kommer det upp äckliga påståenden om att invandrare skulle begå fler brott än "svenskar". (Vem är invandrare?, Vem är "svensk"?). Det stämmer inte.
Vissa hävdar också att det sitter fler personer i fängelset som har utländsk bakgrund än vad det sitter personer som har svenska bakgrund. Det stämmer naturligtvis inte heller.
Jag är så less på att dessa fördomar bara får leva vidare...och vidare...De grundar sig i okunskap. Låt dig inte gå på dessa fördomar. Bemöt dem med kunskap istället. Bra kunskap för att kunna göra det hittar du på Bråttförebygande rådets hemsida:
Hur stor andel av dem som sitter i fängelse är invandrare?
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=61&module_instance=15
Hur många av dem som begår brott är invandrare?
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=85&module_instance=15
Skilj på respektera och acceptera!
Visar man respekt så möts man oftast av respekt. Man ska respektera alla andra, men man behöver inte alltid acceptera alla andra. I begreppen respektera och acceptera ligger en väsentlig skillnad som är viktig att ha i åtanke. Ingen är mer värd än någon annan så visa respekt.
Vad är normalt?
Idag läste jag Expressen som skrev att kristdemokraten Annelie Enochson, som för övrigt sitter i vår riksdag, drar paraleller mellan incest och homosexualitet. Förstår ni? Det sitter en människa i vår riksdag som anser att det är samma sak att vara kär i en av samma kön som i sin son eller sin dotter. Det är sjukt.
När jag ser i Sveriges rikes lag att det finns en "äktenskapsbalk" för de som samhället anser vara "normala" och ett annat kapitel om "registrerat partnerskap" för de som samhället anser vara mindre "normala" blir jag upprörd. Vad är normalt? Tänk att det finns massa folk som hittar på vad som är normalt. Folk som hittar på hur man ska vara, vad man ska göra, hur man ska se ut och hur man ska bete sig för att man ska vara normal. Det är tråkigt. Det är hemskt. Det är sjukt. Man måste få vara den man är och man måste få vara som man vill. Ingen vill vara onormal så bort med ordet normalt. Jag hatar det.
Björklund, hur tänker du nu?
Betyg föder hets, press, stress, tvång, tävling och utslagning. Nu skall utslagningen ske redan i ett så tidigt stadie som i årskurs ett. Det är inte medlet för att ett barn ska lyckas. Ett roligt, lärorikt och intresseväckande lärande från en pedagogisk lärare som ser till varje individs behov är medlet för att våra barn ska lyckas i skolan. Inte en stämpel på ett papper. Vissa hävdar att en "dålig" stämpel föder en sporre till att vilja ha en "bra" stämpel. Det tror inte jag på. Jag tror att det är precis tvärt om. En "dålig" stämpel föder fler "dåliga" stämplar. Att få veta att man är mindre bra än sina jämnåriga kompisar är svårt att vända om till något positivt. Jag tror att det är omöjligt. Istället behövs det eldsjälar, engagerade föräldrar, vilja och glädje i skolan för att våra barn ska lyckas. Målet måste vara att få barnen att vilja lära sig istället för att få dem att sträva efter en, två eller tre bokstäver på ett papper. Det behövs inte stämplar. Alla är inte bra på samma saker. Kunskap är inte mätbar.
"Man ska leva som man lär"
Angående feminismen så anser jag att det är tragiskt och tråkigt att man som tjej varje morgon ska behöva "klä på sig sin kvinnliga kostym" för att passa in inom ramen "tjej". Denna kostym innefattar en make-up, vissa kläder, fixad frisyr, långa naglar, solariesolbränna och gärna en tuch av huslighet. Är man stark nog och struntar i att ta på sig den "kvinnliga kostymen" så känner ni säkert igen uttrycket ; hon ser så maskulin ut! Jag, precis som majoriteten av alla andra tjejer, klär tyvärr också på mig den "kvinnliga kostymen". Det som är tragiskt och sjukt är att kvinnligheten sitter i en yttre förklädnad. Hur man väljer att se ut, klä sig och vara avgör om man är feminin eller maskulin. Jag har trillat in i dessa förutbestämda normer jag med, men jag försöker synliggöra dem och tänka på att undvika dem så mycket jag kan för att bidra till att mina barn förhoppningsvis kommer få leva ett friare liv än jag gjort. Ett friare liv där man inte måste klä ut sig till kvinna. Där kvinligheten, eller manligheten, inte sitter i ett objektivt yttre utan endast i ett könsorgan.
Min kära vän nämnde också att jag hade skrivit i min blogg "Hur jobbig kan man va" att jag mår dåligt av den globala uppvärmningen och det ställde han emot att jag åker bil till universitetet i Linköping ibland. Det vill jag bara svara med att jag bryr mig om den globala uppvärmningen trots att jag åker bil till Linköping ibland. Däremot åker jag jämt kollektivt när det passar och jag försöker att undvika bilkörning så mycket jag kan. Dessutom har jag valt att engagera mig politiskt genom att försöka vara med och bidra så mycket jag kan till att komma på lösningar på hur man kan minska den globala uppvärmningen. Jag försöker också få många i min omgivning att tänka till en extra gång innan de väljer t ex bilåkning framför mer miljövänliga alternativ. Sedan försöker jag ta debatter och synliggöra problem för att få andra människor att engagera sig politiskt så att vi tillsammans ska kunna behålla jorden till våra barn.
Vad det gäller uttrycket att "man ska leva som man lär" så håller jag inte med. Vissa kan tyckas att det är dubbelmoral, men det är verklighet. Vi lever inte helt som vi lär. Jag tror inte det finns många människor som verkligen lever som man lär och vad tråkigt det skulle bli om man inte fick tycka saker som man inte levde i enlighet med. Jag skulle till och med hävda att "leva som man lär" inte ens är möjligt för alla. Jag skulle vilja veta vad min vän säger till ensamstående pappan med sopig lön som när han handlar, trots att han är en gedigen miljövän, INTE KÖPER EKOLOGISKT - för att han helt enkelt inte fixar det ekonomiskt. Betyder det att pappan måste rätta in sig i "klimatförändringarna är en bluff"-ledet och hävda motsatsen till det han egentligen tycker??
Jag tycker och försöker göra någonting åt det. Jag tar ett steg på en väg som har långt kvar till målen och jag försöker få människor att gå med mig. Ensam är inte stark men tillsammans kan vi göra mycket och vi måste börja någonstans. Början är att tycka, att bry sig och att vilja!
"Plump"!
Det blev en "Plump"kväll tillsammans med ett gäng vänner. Förövrigt så vill jag bara informera om att "Plump" kan spelas på många olika sätt. Det finns nämligen olika varianter så om du vill spela just din variant så gäller det att du står på dig. Jag lyckades inte och jag misstänker att det var därför jag förlorade. (Man måste ju skylla på något!) Låt inte den som låter säkrast på sin sak få bestämma utan stå på dig. Det gäller inte bara i detta fall utan alltid! Oftast finns det fler än en väg att gå. Kolla in de olika regelvarianterna för "Plump" ; http://sv.wikipedia.org/wiki/Plump (själv föredrar jag "Plump" med Trumf nr 3).
Hur kan man förstöra människors liv?
Jag läste Södermanlands Nyheter vid frukostbordet. Plötsligt tappade jag matlusten. De skrev att två män i 20-årsåldern misshandlades i Nyköping i förrgår. En utav dem vårdas fortfarande på sjukhus efter att ha fått sin arm avsparkad. Efter att ha fått sin arm avsparkad. Oprovocerat gatuvåld. Hur kan man sparka av en persons arm? Hur kan man förstöra andra människors liv? Var finns medkänslan? Var finns empatin? Har man inte fått detta genom sin uppväxt måste samhället hjälpa till att förmedla detta.
Nyårslöften går bort.....
När jag fått tillräckligt med massage (kan man få det:)? gick jag förbi receptionen och såg att receptionisten ivrigt skrev ut det ena årskortet efter det andra. Jag frågade honom om det var nyårslöften som gjorde att folk köpte kort just nu. Han skrattade och sa att det tyvärr var så. Han menade att det vore mycket bättre att hitta en rolig träningsstil som var livslång istället för ett par intensiva månader någon gång per år för att undvika ångest. Om alla hade livslånga, roliga och regelbundna träningsvanor skulle alla må bättre. En sund tanke som fick mig att inse att nyårslöften går bort....
Gnistrande underbart!
Min nyårsaftonskväll var vacker och gnistrande med fina vänner, värme, ljuvlig trerättersmeny, lekar och det spegelblanka havet som granne....Så vackert!
Fint 2008 till alla! 2008 blir ett bra år!
