jobbigalisa.blogg.se

Solen börjar sakta försvinna bakom molnen för att snart gå ner borta i horisonten. Många har druckit sig fulla denna midsommar kväll. Efter samtal med vänner och bekanta på midsommarfester runt om i Sverige verkar det som att sillens åtgång inte kan slå alkoholens. Det känns alltså inte bara som att det var på min ö i skärgården som situationen är sådan. 

I takt med solnedgången får jag och två bekanta lust att åka över till några vänner. Iklädda tjocka kläder, med lite alkohol i blodet och utan flytvästar hoppar vi på en vattenskoter. Så dumt.

I den mörka kalla hamnen blåser det mycket. Vi stutsar fram på vågorna för att sedan plötsligt flyga av skotern. Dödmansgreppet lossar så skotern stannar direkt efter att vi flygit av. Kläderna blir tunga och vi börjar simma ifatt skotern som glidit iväg cirka 30 meter. Skräckslagna, rädda, ensama och iskalla drar vi oss upp på skotern. Vi åker tilbaka till ön och hoppar in i en varm bastu. Där sitter vi för att tina tills solen är påväg upp igen. 

Det var tur att det gick så bra som det gjorde. Ögonblicket kan vara snabbt framme. En våg, en krissituation och en skräckupplevelse. Flytvästen bör vara en lika stor självklarhet som ett bilbälte. Alkohol och båtkörning hör lika lite ihop som alkohol och bilkörning. Jag skäms.

Stat, kommun och landsting är våra medborgerliga organ. Välfärdssystemet ska vara flexibelt och effektivt. Det måste öppna för olika sorters verksamhet. Grunden är att det alltid är det offentliga som ytterst finansierar välfärden genom skatter. Utförandet av välfärdstjänsterna kan ske på olika sätt som till exempel genom privata eller kooperativa alternativ. Däremot är det farligt när företagsintresset tar över medborgarintresset. Skolan, elmarknaden och vården visar alla samma mönster. Några stora aktörer dominerar på den privata marknaden. En sådan ägarkoncentration blir ett problem som skapar risker för utbud och priser i enlighet med ägarens egna intressen. Det är farligt.

Privata företag säger sig ofta vara mer effektiva än offentliga alternativ. Ofta lovar de privata att överskott ska gå till högre löner. Det är viktigt att förstå att det som till största del driver privatägda företagsledare är ett ekonomiskt vinstintresse, inte att hjälpa människor.

Offentlighetsprincipen innebär att vem som helst har rätt till insyn i de offentliga verksamheterna. När privata alternativ finansieras med hjälp av skattemedel försvinner rätten till insyn. Då förlorar offentlighetsprincipen sin verkan. Så länge stat, landsting och kommun har det yttersta ansvaret för verksamheterna är det en demokratisk orimlighet. Det bör ses över.

Den svenska debatten ute bland folket handlar snarare om den enskildas rätt till skattekronan istället för att se till demokratin och allas rätt. Högern vill överföra så många skattefinansierade verksamheter i privat regi som möjligt. Bättre vore om nyttan fick avgöra. Det handlar inte om att all verksamhet ska vara i offentlig regi. Däremot är det av stor vikt att inte privatisera skattepengarna hur som helst och på vilket sätt som helst. Demokratin måste lyftas in. Inte bara marknaden.

Ökad konkurrens och valfrihet var grunden till att friskolor började etableras. Snart därefter började de ses som en del av det svenska skolväsendet. Fristående skolor leder till ökad segregation inom skolan. Nu diskuteras mycket hur den fria rätten att driva en skola gör det svårt att planera den kommunala skolbudgeten. Friskolorna får inte försämra de offentliga skolorna. Skattepengar som finansierar bra skolor för alla är modellen.

Lyssnade på P3 idag. Under hela dagen diskuterades hurvida rätt det var att hylla Zlatan på grund av hans uppväxt för att han lyckas så bra som han gjort med fotbollen. Diskussionen handlade om att diskussionsledaren inte tyckte att det var rätt att hylla Zlatan extra mycket för att han växt upp det segregerade bostadsområdet Rosengård. Hon hävdade att i debatten ska Zlatan lyftas fram och inte hurvida hans och, i detta fall, Ljungbergs uppväxter varit olika och på olika villkor. Jag höll inte riktigt med.

Att Zlatan lyckas berör mig mer än om en person som har alla förutsättningar som kan ges lyckas. Så är det bara. En familj med en annan etnisk härkomst än Sverige är utsatta. Det vet vi. Dessutom placeras de oftast i ett område som är segregerat. Att en socialt utsatt människa, som har många fiender inte minst i svarta skor och skinnjacka, lyckas känns långt in i mitt hjärta. Det känns mer än om en människa från en välbärgad familj från Stockholms innerstad med egen fotbollsplan på baksidan lyckas. Jag vill inte skilja på person och person. Det jag vill är bara att alla ska ha samma förutsättningar för att kunna lyckas. Kunna lyckas. Det känns som att de personer vi väljer att placera i utkanterna av stora städer och i förorter inte riktigt tävlar på lika villkor. De är underlägsna från början. Därför är det stort för mig att Zlatan är stor. Jag är glad att han är en förebild för kommande generationer. Det är också ett bevis på att man aldrig får ge upp, eftersom villkoren ännu inte är jämlika.
 
 

Arga människor. Arga, bittra och egoistiska människor kan jag bli så trött på. Surburkar. En riktig tjurig medelålders man kom intill jobbet idag. Att ta människor brukar kunna fungera om man bara är lite positiv och glad men idag höll jag på att tappa hakan. För det första så är jag ju redan underlägsen som kvinna och för det andra kundmottagare. Kunden har alltid rätt. Nej kunden har inte alltid rätt. Han var så otrevlig, kall och sur så direkt jag sa något så högg han med äckliga "snälla lilla gumman" repliker. Det kändes ungefär som att han drog ut mig på golvet, la mig på marken och hoppade och stampade mig platt. Jag vet egentligen inte vad han sa eller gjorde mer än att han bara var sig själv. Varför vara sur? Livet måste vara roligare om man kan le. Att vara sur vinner man inget på, brukar alltid pappa säga till mig. Hur som helst så gick den där idioten tillslut och det värsta var att han lyckades förstöre hela min förmiddag. Efter det kalla mötet gick ingenting bra och jag tänkte bara på vad jag gjorde för fel för att han skulle bli så sur. Jag mådde dåligt inombords av att idiot inte tyckte om mig. Jag måste bärttra mig och inte ta åt mig. Det var ju han det var fel på, inte mig. 

När jag tog mig i kragen och försökte släppa honom bakom mig så kom jag att tänka på något som kan vara värt att ha i bakhuvudet då man möter idioter...På framgång finns det inga recept, men däremot ett på misslyckande och det är att försöka vara alla till lags.