Några korta Thailandstankar...
Vart jag än går sa möts jag av världens orättvisor och förtryck. På de större och turistattraktiva platserna är allt exklusivt uppbyggt för oss turister. Lämnar men det och tar vespan ut på landsbygden så möter man istället en annan verklighet. En verklighet i ett u-land där de rika är väldigt rika och de fattiga är väldigt fattiga.
Barnen på landsbygden hoppar av glädje när jag åker förbi. De bor under några plankor i hyddor som människorna som lever i vår vardag skulle kalla ruckel. Många har långt till närmsta civilisation. Jag undrar hur barnen kommer till skolan som låg någon mil från deras ruckel. Små barn med korta ben orkar inte gå så långt som det är till skolan. Små barn borde inte behöva gå så långt.
Jag möter kvinnor som ålar sig runt stolpar och de ålar sig runt män i alla åldrar som kommer till dem eller bara går förbi dem på gatan. De vill sälja det finaste de har, sina kroppar. Eller de vill inte, utan måste för att de inte har några pengar. Trasiga tjejer och kvinnor går överallt och de går bara mer och mer sönder för varje dag som går...Om det bara inte finns idioter som köper sex så skulle det inte heller finnas någon sexhandel.
Hur ser en blå, stor, ful och konstig näsa ut?
Hon säger att han har en blå, stor och konstig näsa. Att han ser ful ut är också viktigt för henne att berätta. Utan att blinka undrar jag hur fan man ser ut när man är ful?
I helgen var jag på min journalistutbildning i Stockholm. Temat för helgen var att lära sig skriva bra personporträtt. Jag har inte helt gillat vår lärare i just denna kurs och än mindre efter helgen. Hon pratade mycket om hur viktigt det är att porträttera skriftligt hur personen man intervjuar ser ut. Hon berättade att det är viktigt att tala om för läsarna att den intervjuade har en stor, blå och konstig näsa om personen har det. Hur ser egentligen en blå, stor och konstig näsa ut funderade jag på då.
Sedan pratade hon med en utav de övriga eleverna som är fotograf. Läraren frågade hur en fotograf bad sig åt om personen som ska fotograferas ser ful ut. Hur fan ser man ut när man är ful? Vem bestämmer det?
För att göra sig ännu mer skräckexemplarisk tog vår lärare upp en man som ofta är med i tv som exempel. Nu minns jag inte vad han hette men hur som helst så frågade hon fotografen hur man gör om personen man ska fota har så ful hy som han har. Hon undrade om man fick se ut hur man ville om man skulle bli fotograferad. Hur hemsk som helst. Mannen i fråga har förövrigt psoriasis.
En sån här person som denna lärare är ger mig många tankeställare. Jag vet att hon inte är den enda att tänka så heller. Därför blir jag ännu surare. Varför kan man inte bara få se ut som man gör? Vi kan inte fortsätta sprida bilden av att en människa ser ut på ett sätt som inte är verklighet. Hade inte vi haft en bild av hur man ska se ut så hade det inte varit konstigt att en man på tv har psoriasis.
Ska man retuscheras människors utseende för att de ska passa in. Det är ju sjukt. Då kommer den påhittade bilden av hur man ska se ut aldrig försvinna. Det är vi som gör att vissa människor inte passar in i de ramar som vi har hittat på är det "normala". Åter igen, jag hatar ordet normal. Alla måste få vara som de är och det måste respekteras. Och det finns djupare saker att lägga vikt vid hos människor än ett oviktigt yttre. Fokus bör ligga någon helt annanstans. Och kom ihåg att ingen är ful.
Han har sitt liv på en vagn.
Jag har mött hans gamla och trötta ögon många gånger. Ögonen ser blöta ut. Som att de nästan ska rinna över på något vis. Han verkar ha sitt liv på en vagn. På vagnen finns en liten synt, några trasor, en kudde, en sovsäck och ett par inlines. Ibland ser jag honom cykla med vagnen påkopplad som släp. Ibland ser jag honom på sina inlines med vagnen dragandes efter sig. Igår såg jag honom på stan. Han gick mitt på storgatan och pratade högt till ingen för ingen lyssnade. Ingen svarade. Ingen såg honom. Tänk tanken att inte bli sedd. Tänk tanken att bli behandlad som luft. Jag har bestämt mig för att jag ska prata med honom någon dag. Jag ska säga hej. Det kan räcka för att få en osynlig person att bli synlig. Det kan värma en person en hel natt.
