jobbigalisa.blogg.se

- Det är så fint i här, men medierna ger en annan bild, säger en äldre dam till de socialdemokrater som besöker Fröslunda för att diskutera framtiden. 

Om vi till exempel bara kan få tvättstugesystemet att fungera skulle mycket ont vara löst, säger en annan. Politikerna lyssnar, antecknar och diskuterar för att visa att de tar trygghetsfrågan på stort allvar.

 

I den ljusa och rymliga lokalen har det samlats nästan femtio fröslundabor i olika åldrar, mest äldre med svensk bakgrund men även några med utländsk bakgrund. Det är tyst i salen och stämningen känns lite tryckt. Ingen vill fråga något utan alla tittar förväntansfullt på politikerna. Arbetarekommunens ordförande Åsa Kratz börjar kvällen den 9 september med att tacka alla för att de kommit hit och hoppas att de vill bidra med synpunkter på hur ett modernt Fröslunda ska kunna skapas. 

 

Jimmy Jansson, vice ordförande i kommunstyrelsen, lättar snabbt på den lite tryckta stämningen genom att högt och ljudligt hälsa på sin gamla lärare från Fröslundaskolan, Ingemar, som är en av dem som tagit sig hit ikväll. Jimmy delar upp oss i fyra mindre grupper för att på så sätt få alla våga säga sin mening. Varje diskussionsgrupp består av ungefär tio personer. Dessa leds av olika socialdemokratiska politiker som Sarita Hotti, Alf Egnerfors och Mona Kanaan-Seifkhani.

 

- Många ”svenskar” flyttar härifrån, det är inte roligt. Hur ska vi få folk att stanna här i framtiden, undrar en medelålders man med utländsk härkomst samtidigt som han vickar på sina blåröda gymnastikskor. 

 

En mörk man i svarta kläder och med svart skägg begär ordet. Han ställer sig upp och berättar att han arbetar som lärare i området, och att han behövde ta två examen för att kunna få det arbetet. Han poängterar att det är ett resursslöseri med alla människor som kommer till Sverige som utbildade läkare och ingenjörer i hopp om att få ett arbete, men istället blir arbetslösa. Han säger att vi aldrig får skuldbelägga de människor som flyr hit för att de inte kan anpassa sig. Sverige har misslyckats med integrationen, och det är där vi måste börja.

 

- Felet ligger hos hyresvärden, för dem som flyttar hit får bara nyckeln och sedan förväntas de själva förstå. Hyresvärden måste visa hur tvättstugesystemet fungerar, hur soprummet ska användas och vilka tider det ska vara lugnt i området, säger en äldre man som har bott här i många år.

 

Efter en tids diskussion summerar Jimmy Jansson det som hans grupp har kommit fram till och verkar vara överens om. Sverige har misslyckats med sin integrationspolitik. Alla människor behöver en bra nystart i livet oavsett varifrån de kommer. Att bli osams över hur tvättstugor används och sköts är exempel på sådant som bara måste fungera. För att lyckas med det behövs en bra introduktion på ett språk som de nyinflyttade förstår.

 

Många är negativa över att det flyttar in så många människor i varje lägenhet. Det borde inte godkännas med tanke på brandsäkerhet och dessutom tycker många att det blir ett fruktansvärt liv som tvingar många att flytta.

 

En äldre man som bott i Fröslunda sedan 1950-talet får ordet. Han berättar kortfattat om stadsdelens historia för att sedan poängtera att det alltid bott många barn i detta område. Det gör honom absolut ingenting, men att hälften av lekparkerna i området har försvunnit genom åren tycker han är tragiskt. Då är det inte konstigt att det blir livat i lägenheterna, menar han.

 

I salens skådas en grupp med mestadels äldre damer. De sitter och skrattar tillsammans med Sarita Hotti och försöker minnas hur de var när de var små. Visst störde de också grannar, men på ett annat sätt än vad ungdomar gör idag. En av tanterna tycker att respekten för vuxna har förändrats. När hon var liten så lyssnade hon alltid när en vuxen sa till, men så är det inte med dagens ungdomar. Sarita Hotti instämmer, men lägger ändå till att det faktiskt behövs fler vuxeninsatser. Vi måste våga vara vuxna och vi måste våga vara föräldrar, säger Sarita.

 

En äldre dam i beiga kläder och beiga lädersandaler sitter och rullar tummarna. På hennes stol hänger lika beige kofta och runt halsen har hon en tunn guldlänk.

- Det är så fint här. Jag trivs så bra. Alla blir så förtjusta när de kommer och besöker mig i min tvåa. Det är så tråkigt att jag får gå in från balkongen på kvällarna för att mopederna låter så mycket när jag egentligen bara vill sitta och titta på Rönnen som slår ut, säger hon och ser lite bekymrad ut.

 

En diskussionsgrupp kommer in på den otrygga bild som medier framställer Fröslunda. Bilden är inte rättvis för det är inte så otryggt som medier visar, men däremot måste något göras så att de som bor här får det bättre och vill stanna kvar. Tanten i den beiga blusen tycker också att det är många skrönor som går om Fröslunda.

- Skrönorna blir som ringar på vattnet du vet, säger hon och ler mot mig.

 

I salen hörs ett enda stort surr. Det diskuteras och samtalas intensivt i alla fyra grupperna. Alla är engagerade och vill komma med sina synpunkter. Politikerna lyssnar, noterar och sammanfattar. Klockan går fort och när en timme har gått och arbetarekommunens ordförande vill avbryta så önskar grupperna ytterligare ett par minuters diskussionstid för att alla ska kunna få ge sin röst hörd.

 

Diskussionsringarna bryts upp och stolarna ställs tillbaka på rader igen. Nu väntar en sammanfattning av politikerna. Många lyssnar iakttagande, vissa småviskar lite med grannen och andra räcker upp handen för att fråga eller tycka. Det viktigaste är att vi börjar samverka, säger Alf Egnerfors.

 

Fröslunda har ett behov av ett bibliotek, mötesplatser och ett kvälls- eller nattcafé. En man i gulblå tröja som bott i stadsdelen i hela sitt liv instämmer och säger att han aldrig kommer att låta biblioteket försvinna för då kommer han kedja fast sig i det. Alla ler och ger honom en stor applåd. Här finns det minsann krafter som vill göra Fröslunda till en växande och trevlig stadsdel.

 

Jimmy Jansson lovar att koma tillbaka och presentera en sammanställning av synpunkterna och ge förslag på tänkbara förändringar.

- Människor ska vilja bo i Eskilstuna, avslutar Jimmy.

 

Fröslundaborna börjar röra på sig. Klockan har närmat sig halv nio så efter två timmars diskussioner verkar de känna sig nöjda för den här gången.

- Ja, det är bäst att vi skyndar oss hem nu innan det blir för sent i det här otrygga Fröslunda, säger en kvinna samtidigt som hon ler, tar sin väska och börjar gå mot utgången. De andra skrattar medhållande.