Om att uppskatta tillvaron
En morgon när jag skulle hämta tidningen låg det nybakat bröd i min brevlåda. I julas knackade jag på hemma hos henne, utklädd till tomte, för att jag visste att hon skulle uppskatta det. Hon säger ofta "oh shit" och skrattar....
En bekant ensamstående bor några hus bort. En otrolig kvinna! Hon har öga för det mesta och ett hjärta av guld. I alla lägen finns hon med sin underbara charm och sitt speciella varma och fina sätt. Mia och Klara är hennes största idoler eftersom hon tycker att hon kan se sig själv genom dem. Varje morgon kan hennes radhus se annorlunda ut än när hon somnade för hon går i sömnen väldigt ofta. Barn står henne extra varmt om hjärtat och att ta vara på jordens alla resurser är något hon gör utan att behöva tänka på det. På jobbet låter hon sina tolv små sexåringar plocka nypon och koka riktig nyponsoppa. En gång åkte hon och barnen bussen ner till torget för att köpa en fisk som alla barn, med stora intressen, fick vara med och rensa, steka och äta. Läckert!
Varje jul bjuder hon ner sin mamma från Stockholm. De två firar jul tillsammans med alla traditioner som hör därtill. Ingen paketöppning innan Kalle Anka och strumpor i taket innan de somnar. Sedan byter de julklappar med varandra och äter riktig julmat som självklart är dekorativt uppdukat likt den finaste restaurangen.
Den här semestern har hon varit mycket ensam hemma i sitt hus och i trädgården. Det gör henne inget för hon finner ljus i sin ensamhet hela tiden. Hennes trädgård är ljuvlig med ljuvligt vackra växter. När det var som absolut varmast ringde min mamma henne och tog med henne ut på sjön till vår sommarstuga. I tre dagar satt hon bara där och njöt av den underbara tillvaron. Mitt i nätterna gick hon upp för att se soluppgången mot Hävringe som hon älskar så mycket. På vattnet iakttog hon dimman och liknade det vid änglar som dansade. Dimman som ingen av oss någonsin lagt märke till. När mamma badade ställde hon sig i vattnet med fötterna. Hon ville inte bada. Rätt som det var brummade båtar förbi som hon följde med blicken. En stor familj med 14 fåglar simmade runt stugan varje dag. Direkt när fåglarna simmade förbi sa hon att Dagis kommer. Den här människan uppskattar det som de flesta tar för givet. Tillvaron. Livet.
Det låg en vattenskoter vid ön och den satte hon sig på med flytväst såklart. Sedan puttade hon ut den och bad mamma ta en bild så att det skulle se ut som att hon åkte. Att åka påriktigt ville hon absolut inte göra. Mamma skjutsade hem henne i den lilla båten som bara går fyra knop för det ville hon. Hon vill hinna njuta av allt hon ser och dessutom tycker hon att snabba båtar släpper ut onödigt mycket bränsle som fiskarna ogillar.
I julas fick hon en mobiltelefon som hon egentligen alltid vägrat ha. Nu tycker hon att det är roligt att skriva lite sms. Direkt när hon kom hem från sjön fick mamma ett meddelande på mobilen:
Hej Mia!
Jag sitter i trädgården och tittar bort mot trädet där jag hängt ett foto på Hävringe. I bland tar jag upp ett lakan och viftar med så att det ska se ut som änglarna som bor på havet vid stugan. Fötterna har jag i en fotbalja med tjugogradigt vatten. Ibland tar jag upp elvispen och vispar lite så att det ska låta som en motorbåt svänger förbi.
/Klara
gillar din blogg
Underbart Lisa!
Hittade till din sida via en arbetskollega ;)
Du skriver så varmt, hjärtligt och omtänksamt, tänkvärt och jaaa alldeles underbart!
Stor Kram
Annakarin
Tack Jarmo för att du gillar bloggen! Alltid roligt när någon gör det:)
Och hej Annakarin! Det var länge sen vi sågs! Jag tänker på dig med jämna mellanrum! Vad roligt att du också gillar min blogg. Stor stor kram till dig och jag saknar er på skolan! Jag får ta och följa med Hanna dit i höst så vi kan prata lite! Kram!