Jag tror inte att han hatar påriktigt.

En ung silversmyckad blek tonårshand håller ett krampaktigt tag om en stor bibba papper som utlovar visa vägen till hur folkets igensydda ögon ska öppnas. Hatet som finns inom honom kan nog ingen förstå. Däremot försöker jag förstå varför just han står där. Jag tror inte att han vill stå där. Jag tror inte att han vill tycka som han utger sig för att tycka. Jag tror att han tycker att alla är lika mycket värda fast han säger tvärt om. Jag tror att han är liten liten, så liten. Och jag tror att han behöver kärlek och värme. Kan vi hjälpa honom? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0