jobbigalisa.blogg.se

Hon är så vacker i sina brunbrända kinder med de hallonröda läpparna och den jämna tandraden. Det bruna axellånga håret ramar vackert in hennes ansikte. Hakan hänger lite mer än när vi sågs sist. Kinderna har också blivit lite rundare. I övrigt är hon sig lik. Det är bara att ett av hennes ögon börjat gnistra lite mer än tidigare. Ett ljus är påväg att tändas. Om tio dagar beräknas hon föda sitt första barn.

Jag är glad för hennes skull och försöker föreställa mig vilken känsla hon har i kroppen just nu. Hon sitter lungt och stilla med händerna ihopknutna vilandes på magen. På fingret blänker en förlovningsring. Jag känner med min hand på magen och funderar på om den lilla krabaten kanske kommer ut snabbare om jag trycker för hårt. Därför känner jag bara lite löst. Tänk att det ligger en liten bäbis där inne i magen. Tänk hur vi är skapta.

Efter att jag tittat fascinerat på magen så öppnar jag min mun och ställer en fråga som jag aldrig trodde att jag skulle ställa.
-Vet du om det blir en tjej eller en kille?

Varför frågade jag det? Helt idiotisk fråga som jag blir så arg när andra frågar. Som att det skulle spela någon roll om det kom ut en bäbis med det ena könet eller det andra. Det viktigaste är ju att det kommer ut ett barn som mår bra och förhoppningsvis har två armar och två ben. Könet är ju det mest oväsentliga och ändå det första många frågar en gravid kvinna. Och så gör jag samma sak. Det ska inte hända igen.