En tanke

Läste några rader från en väns text och kunde inte undgå att sprida tanken vidare..

Avstår vi från att medverka till förändring för att det liv vi lever i väntan känns tryggare än det liv vi drömmer om?

Telefonkö?

Tänk alla gånger du blir irriterad av långa dryga telefonköer där du ska trycka på minst tio olika siffror innan du får prata med en person istället för en dator. Nu ska Lisa ge dig ett trick som hon själv kommit på och tycker fungerar. En snabb genväg till en kundtjänströst är att i så tidigt stadium som möjligt välja någon form av "sälj" siffra. Alltså om rösten säger:
- Vill du byta till vårat abonemang, tryck två. Då ska du trycka två för då kommer du fram direkt. De vill ju sälja! Om du egentligen har frågor om till exempel din faktura och därmed borde tryckt 4 så ska du inte trycka det. Då är du redan kund och därför inte lika intressant. När du kommer fram till säljaren för att teckna ett nytt abonemang säger du att du måste blivit felkopplad och att du stått i kö väldigt länge så kopplar de dig snabbare på något vis. Det brukar oftast fungera för mig. Kan tyckas fult...eller jävligt smart:)

Ett gott skratt....

Satt och fikade med brorsans barn när deras ögon lyste bus och skrattade fram ett skämt de lärt sig i skolan:

Vet du vad det står på en tysk mobiltelefon när den laddas?

- Nej, ingen aning, svarar jag såklart.

- Ich bin Laden

Sedan skrattade vi tillsammans. Vi skrattade ännu mer när jag förklarade för dem vem Bin Laden är för det visst de inte:)


Livebajs

Bajshumorn har inte facinerat mig särskilt mycket vad jag vill minnas. Däremot har jag ju min vän Emeli som tycker om att prata bajs. Hon anser till exempel att en av de bästa böcker som skrivits är just Bajsboken. Jag har själv inte läst den men ska köpa den och göra det med nöje. När jag börjar tänka efter så är det trots allt ganska bra att kunna prata om bajs utan att pryda ner sig i röda kinder och pinsam blick. Bajs är ju liksom bara bajs och att alla måste bajsa är ju inget nytt direkt. Hur som helst så måste jag berätta en sak till nu när jag ändå är i gång och bajsbloggar för första gången. Jag hörde nämligen att Konsthallen i Stockholm har konst på sina toaletter. Bajskonst. Det sitter en liten spegel och en kamera i botten av toalettstolarna. På väggen mittemot toalettstolen sitter en bildskärm. Resten förstår ni själva :) Bajs live! 



Burquini



Nu finns det äntligen en baddräkt framförallt avsedd för muslimer. Den som jag såg finns att köpa på Hjortensbergsbadet i Nyköping. Bra Hjortens!

Samtidigt som min tanke av att det är bra att Burquini nu finns möts jag av mina tankar om hur bra föreningen Bara brösts koncept, det vill säga att ingen överdel ska tvingas bäras, är. På ett sätt känner jag mig motsägelsefull i mina tankar, på ett annat sätt inte. Att vissa kvinnor tvingas klä sig på ett visst sätt begränsar kvinnans möjligheter. Nu är det tyvärr så idag och därför var det verkligen på tiden att det äntligen finns ett alternativ för dessa kvinnor att kunna bada. Jag stödjer även föreningen Bara bröst idé om att kvinnor inte ska tvingas bära bikiniöverdel. Varför ska bröst vara sexuellt laddade på kvinnan? Sexuella objekt? Varför ska en kvinnokropp vara sexuellt laddad? Ett sexuellt objekt?


Bättre med ledare än med chefer

Det är någon av dem tio som har gjort ett litet klantfel som inte skadat något eller någon men som behövs diskuteras. Chefen samlar alla för att tvinga felgöraren att kliva fram och erkänna. Ingen erkänner. Plötsligt kliver ledaren fram och säger att det var han. Chefen vet mycket väl att den sista som skulle gjort felet är ledaren och det frustrerade honom ännu mer . Fokus bör inte ligga på att hitta en syndabock, en felgörare. Fokus bör ligga på att samla alla och prata om hur de tillsammans kan undvika att felet upprepas. Det finns inte i chefens tanke, men i ledarens.

Det känns som att en chef oftast försöker sätta sig över gruppen medan en ledare hellre har gruppen med sig.  

Skatmat på Mc`Donalds



Fåglarna äter inte bara rester. De nyinkomna bröden rullas in för att bli nya hamburgare.

Nog för att Mc`Donalds ska undvikas av moraliska skäl men kanske också för deras mathantering.

Jag äger själv rätten till bilden.

Om att uppskatta tillvaron

En morgon när jag skulle hämta tidningen låg det nybakat bröd i min brevlåda. I julas knackade jag på hemma hos henne, utklädd till tomte, för att jag visste att hon skulle uppskatta det. Hon säger ofta "oh shit" och skrattar....

En bekant ensamstående bor några hus bort. En otrolig kvinna! Hon har öga för det mesta och ett hjärta av guld. I alla lägen finns hon med sin underbara charm och sitt speciella varma och fina sätt. Mia och Klara är hennes största idoler eftersom hon tycker att hon kan se sig själv genom dem. Varje morgon kan hennes radhus se annorlunda ut än när hon somnade för hon går i sömnen väldigt ofta. Barn står henne extra varmt om hjärtat och att ta vara på jordens alla resurser är något hon gör utan att behöva tänka på det. På jobbet låter hon sina tolv små sexåringar plocka nypon och koka riktig nyponsoppa. En gång åkte hon och barnen bussen ner till torget för att köpa en fisk som alla barn, med stora intressen, fick vara med och rensa, steka och äta. Läckert!  

Varje jul bjuder hon ner sin mamma från Stockholm. De två firar jul tillsammans med alla traditioner som hör därtill. Ingen paketöppning innan Kalle Anka och strumpor i taket innan de somnar. Sedan byter de julklappar med varandra och äter riktig julmat som självklart är dekorativt uppdukat likt den finaste restaurangen.  
 
Den här semestern har hon varit mycket ensam hemma i sitt hus och i trädgården. Det gör henne inget för hon finner ljus i sin ensamhet hela tiden. Hennes trädgård är ljuvlig med ljuvligt vackra växter. När det var som absolut varmast ringde min mamma henne och tog med henne ut på sjön till vår sommarstuga. I tre dagar satt hon bara där och njöt av den underbara tillvaron. Mitt i nätterna gick hon upp för att se soluppgången mot Hävringe som hon älskar så mycket. På vattnet iakttog hon dimman och liknade det vid änglar som dansade. Dimman som ingen av oss någonsin lagt märke till. När mamma badade ställde hon sig i vattnet med fötterna. Hon ville inte bada. Rätt som det var brummade båtar förbi som hon följde med blicken. En stor familj med 14 fåglar simmade runt stugan varje dag. Direkt när fåglarna simmade förbi sa hon att Dagis kommer. Den här människan uppskattar det som de flesta tar för givet. Tillvaron. Livet. 

Det låg en vattenskoter vid ön och den satte hon sig på med flytväst såklart. Sedan puttade hon ut den och bad mamma ta en bild så att det skulle se ut som att hon åkte. Att åka påriktigt ville hon absolut inte göra. Mamma skjutsade hem henne i den lilla båten som bara går fyra knop för det ville hon. Hon vill hinna njuta av allt hon ser och dessutom tycker hon att snabba båtar släpper ut onödigt mycket bränsle som fiskarna ogillar.

I julas fick hon en mobiltelefon som hon egentligen alltid vägrat ha. Nu tycker hon att det är roligt att skriva lite sms. Direkt när hon kom hem från sjön fick mamma ett meddelande på mobilen:

Hej Mia!
Jag sitter i trädgården och tittar bort mot trädet där jag hängt ett foto på Hävringe. I bland tar jag upp ett lakan och viftar med så att det ska se ut som änglarna som bor på havet vid stugan. Fötterna har jag i en fotbalja med tjugogradigt vatten. Ibland tar jag upp elvispen och vispar lite så att det ska låta som en motorbåt svänger förbi.
/Klara


Blandfärg

Så stor utanpå. Så liten innuti. Bakom mångas hat, irritation och vrede ser jag bara dig. Jag tror på dig. Du gör mig blind för allt. Jag ser under ytan. Bakom tillvaron. Ser människan. Ser dig. Som alltid, sedan alltid. Det finns alltid någon bakom fasaden. Det finns en förklaring till allt.  Allt är inte svart eller vitt. Allt är melerat.

Sommarsurr i gamla Oxelösund

I backen ned mot havet är gräset torrt. Solen har varit het de senaste dagarna. Så även denna dag. Klockan är bara halv nio på morgonen och det riktigt bränner på mina bara axlar. Mellan två gröna parkbänkar av trä går en meterbred asfalterad gångbana upp mot restaurangen. På den ena parkbänken sitter en farbror som ser ut att ha levt i ungefär sjuttio år. Han sitter där i en vit skjorta, ett par beiga kortbyxor och på ögonen bär han ett par solglasögon. Precis nedanför bänken har han parkerat sin blå flakmoppe. Plötsligt kommer en bil som parkerar precis bakom moppen. En kraftigare farbror än den tunna smala som redan sitter här kliver ur bilen.  De båda har ljusgrå, nästan vit, hårfärg. Samtidigt som farbrorn kliver ur bilen tar han av sig sin tröja. Han går upp och sätter sig på den tomma parkbänken ungefär två meter bredvid parkbänken där farbrorn i solglasögon sitter.
- Varför tar du av dig tröjan för? frågar farbrorn i solglasögon.
- Jo men du, jag har hört många tjejer säga att det är bra att få några minuter sol på kroppen om dagen. Det ger D-vitamin, svarar han.
- Nej men du, jag tror det är bättre om du tar på dig solglasögon. Man ska ha brillor nu, svarar den andre.
- Ja ha ja det ska jag också ha, kommer farbrorn på och reser sig upp och går ner för att titta om han hittar dem i bilen.

Farbrorn hittar inte solglasögonen utan tar några kliv tillbaka till parkbänken samtidigt som han suckar.
- Jag får ta med dem imorgon istället, säger han.
- Men du, var var vi nu igen?
- Jo, vi pratade om holmarna igår.
-Ja, just det, svarar den andra och de fortsätter prata.

Två parkbänkar vid vattnet i gamla Oxelösund blir en regelbunden mötesplats för två pensionärer. Fint.

Sommar- och fastighetsskattsurr

Havet ligger stilla likt världens största spegel. Det slår i vattnet fast det inte borde finnas så många fiskar i den döda Östersjön. På öarna runt mina föräldrars ö hörs ljud av skrammlande tallrikar och bestick. En os av nygrillat sprider sig. Solen börjar sakta gå ned. Måsarna är fortfarande vakna och gnäller ihärdigt. Jag sitter på bryggkanten och dinglar med benen. Nu har havstemperaturen stigit till tjugo grader här ute. Det ska bli skönt att ta ett kvällsdopp. Längst med bryggkanten ligger två båtar så jag och min familj ska kunna ta oss hit. Hit till vår fridfulla och älskade ö.

Det var för länge sedan som min mormor och morfar var ute och paddlade som de hittade vår favorit ö. Mormor älskade ön så mycket att hon tog kontakt med kommunen och frågade om hon och morfar fick lov att bygga en stuga här. I många år arrenderade de ön av kommunen. Idag har kommunen sålt ön till mamma eftersom kommunen behövde pengar.

Jag är lyckligt lottad som har den här ön i min släkt. Mina föräldrar har inget överflöd av pengar, men vi vet att ön är värd mycket idag. Affektionsvärdet, inte minst. Idag är det mina föräldrar som betalar fastighetsskatt för att äga ön. Om det en gång blir jag som ska göra det kommer jag gärna göra det. Det betyder mycket för mig att få sitta här på just den här bryggan och kunna kasta mig i vattnet när jag vill. Därför har jag inget emot att betala några extra kronor, som som delvis baseras på min inkomst, för att få sitta här. Därmed blir fastighetsskatten ett sätt att dela med sig för mig. Jag har. Alldeles för många har inte. Dessutom vet jag att fastighetsskatten är ett stort och viktigt bidrag till statskassan. Att dela med sig får mig att kunna njuta av det jag har när jag ser andra som inte har.


"Dress for the crash, not for the ride"

Om du nu ska åka motorcykel så tänk på att ha ordentlig skyddsutrustning och kör med insidan av huvudet. Allt för många motorcykelolyckor finns att läsa om.


Om att vara två år och bära ett ägg alldeles själv

De nyvaknade ögonen glittrar under luggen som precis nuddar ögonen. Tofsarna har säkert suttit i håret sedan dagen innan eftersom de sitter på sniskan. Hälften av allt hår har rufsats ur. Några lockar som är för korta för att kunna sitta kvar i tofsarna ligger på hennes kinder och ramar in det runda ansiktet. I munnen har hon en napp. Klockan är åtta på morgonen och det är fullt av människor som ska ta sin frukost. I hennes små knubbiga händer håller hon en plastkopp med ett ägg i. Den ena handen håller hon under plastkoppen och den andra handen håller hon på ägget. Samtidigt som hon försöker springa efter sin mamma och titta på allt mamman försöker plocka på frukostbrickan skruvar hon på ägget. Hennes huvud når precis upp till bordskanterna så det är svårt att se. När mamman tar juice byter flickan "ägghållargreppet", utan att tänka på det, så att ägget kommer underst och plastkoppen överst. Det går bra att bära ett ägg så också. När pappan och systern kommer och ska ta frukost blir det för mycket för flickan att följa samtidigt. Hon vet inte var hon ska vara och hur hon ska stå. Det syns tydligt på hennes ben som börjar stutsa och hoppa. Plötsligt bestämmer hon sig för att springa efter pappan som går bort mot knäckemackorna. Då glömmer hon bort ägget som trillar rakt ned i golvet. I springsteget sparkas ägget över hela salen. 
- Oj, ägget pappa, säger flickan.
- Det gör inget för det var hårdkokt, säger pappan. 
Flickan springer och hämtar ägget igen och sätter tillbaka det i plastkoppen. Med båda händerna om ägget och plastkoppen tittar hon på sin pappa och ler. 


 

Succé Henrik Schyffert!

Henrik Schyffert var i Almedalen och inledde Mona Sahlins tal under Socialdemokraternas dag den 8 juli. Se här hur han förklarar att livet inte är så enkelt som alliansen verkar tro. Det gör han med kunskap på ett roligt och imponerande sätt som skulle kunna vända vilken liten människa som helst. Det här är mer än bra! Succé!

http://www.youtube.com/watch?v=tssv25lBdX0

Menade du J som i Jonas

Jag ringde bilprovningen och när det handlar om bilar och registreringsnummer så är det bäst att bokstavera bokstäverna med hjälp av namn för att undvika missförstånd. Det har länge irriterat mig att den bokstaveringen som flest använder är med såkallade "pojknamn" och därför trotsade jag såklart och bokstaverade med såkallade "flicknamn". Johanna Petra Berit, sa jag och fick till svar av en talsvarsröst:
- Menade du J som i Jonas, P som i Pelle och B som i Bertil?




 


Rosa hörnet - för dig under 25

Kneippbyn, campingplatsen vid Visby med Pippi Långstrumps hus, är bra på mycket. Fint läge och en lugn miljö. Men sedan början av sommaren har Kneippbyn infört en ny regel, är du under 25 år och vill tälta förpassas du till ett litet avskilt hörn i anslutning till skogen. Där får du som ungdom på nåder bo under förutsättning att du har ett knallrosa band på armen (som inte går att ta på och av, du måste således bära det på hela semestern), sätter upp en rosa lapp på tältet och skriver på ett kontrakt om att följa olika ordningsregler så som att inte festa och skräpa ner.

"För att vi hade så mycket problem med ungdomar tidigare år" sa personalen, "åldersdiskriminering" säger vi. För vad är det som säger att alla människor under 25 vill ägna sin semester åt att supa och slåss och därför måste hållas under extra bevakning i karantän markerat med rosa på campingkartan?


När vi (jag har sällskap av socialdemokraten Emeli Lanninge från Eskilstuna) sent på kvällen anlände till Kneippbyn var det exakt detta vi mötte. Vi skrev under kontraktet om att sköta oss, plockade på oss de rosa banden och åkte bort till det rosamarkerade området. Väl borta på platsen möttes vi av tre tält och spritflaskor på borden. Det var då vi insåg hur sjukt det hela var. Vi åkte således tillbaka till receptionen för att prata med personalen som givetvis hävdade att de inte hade något mandat att låta oss bo någon annanstans än just i det rosa området. Efter ytterligare diskussioner och en skvätt tårar kunde de gå med på att vi skulle få slå ner tältet på annat område, men det var först efter att vi gång på gång intygat om vilka laglydiga människor vi var som aldrig förde väsen och inte drack sprit.


När vi slutligen fått upp tältet och lagt oss för att sova kändes det hela så förnedrande. Här fick vi, fast egentligen inte, sova som på nåder. Tack, det var hemskt vänligt av personalen.


Lisa och Emeli


Vårdnadsbidraget är ett slag mot jämställdheten

Kvinnors möjlighet på arbetsmarknaden kommer försvagas. Nu inför vissa kommuner vårdnadsbidraget. 

De kommuner som väljer att införa vårdnadsbidraget får ingen hjälp av regeringen med finansiering. Det innebär att övrig kommunal verksamhet kommer tvingas att skäras ned.

Kvinnors ekonomiska självständhet måste stärkas, inte själpas. Löne- och karriärutvecklingen kommer stanna för de som kommer "välja" att vara hemma med barnen. Jag skriver "välja" eftersom jag inte tror att det handlar om ett fritt val. Jag skriver "välja" eftersom statistik från Finland och Norge visar att över 95 procent av de som utnyttjar vårdnadsbidraget är kvinnor. Jag skriver "välja" eftersom jag är säker på att ingen egentligen vill ställa sig utanför den löne- och karriärsutveckling som  vårdnadsbidragaren kommer att stanna i.

Förskolan bör istället utvecklas med bra pedagoger och färre barngrupper. Dessutom bör delad föräldrarförsäkring  införas. Slå inte mot det jämställda samhället vi sakta håller på att bygga upp. Öppna armarna för en jämställd lösning istället.  

Den här gången gick det bra

Solen börjar sakta försvinna bakom molnen för att snart gå ner borta i horisonten. Många har druckit sig fulla denna midsommar kväll. Efter samtal med vänner och bekanta på midsommarfester runt om i Sverige verkar det som att sillens åtgång inte kan slå alkoholens. Det känns alltså inte bara som att det var på min ö i skärgården som situationen är sådan. 

I takt med solnedgången får jag och två bekanta lust att åka över till några vänner. Iklädda tjocka kläder, med lite alkohol i blodet och utan flytvästar hoppar vi på en vattenskoter. Så dumt.

I den mörka kalla hamnen blåser det mycket. Vi stutsar fram på vågorna för att sedan plötsligt flyga av skotern. Dödmansgreppet lossar så skotern stannar direkt efter att vi flygit av. Kläderna blir tunga och vi börjar simma ifatt skotern som glidit iväg cirka 30 meter. Skräckslagna, rädda, ensama och iskalla drar vi oss upp på skotern. Vi åker tilbaka till ön och hoppar in i en varm bastu. Där sitter vi för att tina tills solen är påväg upp igen. 

Det var tur att det gick så bra som det gjorde. Ögonblicket kan vara snabbt framme. En våg, en krissituation och en skräckupplevelse. Flytvästen bör vara en lika stor självklarhet som ett bilbälte. Alkohol och båtkörning hör lika lite ihop som alkohol och bilkörning. Jag skäms.


En kärring är en kvinna som är något dåligt

När du kastar dåligt kastar du ett kärringkast. När du inte doppar dig helt tar du ett kärringdopp. När du kör bil och får ett motorstopp får du ett kärringstopp. När du binder en vanlig enkel knut binder du en kärringknut. När du kör bil långsamt kör du kärringkörning. Vi vet alla att orden används i "dåliga" sammanhang.

Idag startar jag en utrotningskampanj för att utrota liknande ord. När något är mindre bra är det, enligt vissa, okej att slänga in ordet kärring före det som någon utfört dåligt. Dåligtkast. Dåligkörning. Ja, ni förstår själva. Kärring = Kvinna = Något dåligt. 

Välkommen att delta i min utrotningskampanj. Det enda du behöver göra är att inte nyttja liknande idiotiska böjningar som, likt mycket annat, med all sannolikhet härstammar från mannen.

Trilla inte i den högra politiska fällan

Stat, kommun och landsting är våra medborgerliga organ. Välfärdssystemet ska vara flexibelt och effektivt. Det måste öppna för olika sorters verksamhet. Grunden är att det alltid är det offentliga som ytterst finansierar välfärden genom skatter. Utförandet av välfärdstjänsterna kan ske på olika sätt som till exempel genom privata eller kooperativa alternativ. Däremot är det farligt när företagsintresset tar över medborgarintresset. Skolan, elmarknaden och vården visar alla samma mönster. Några stora aktörer dominerar på den privata marknaden. En sådan ägarkoncentration blir ett problem som skapar risker för utbud och priser i enlighet med ägarens egna intressen. Det är farligt.


Privata företag säger sig ofta vara mer effektiva än offentliga alternativ. Ofta lovar de privata att överskott ska gå till högre löner. Det är viktigt att förstå att det som till största del driver privatägda företagsledare är ett ekonomiskt vinstintresse, inte att hjälpa människor.


Offentlighetsprincipen innebär att vem som helst har rätt till insyn i de offentliga verksamheterna. När privata alternativ finansieras med hjälp av skattemedel försvinner rätten till insyn. Då förlorar offentlighetsprincipen sin verkan. Så länge stat, landsting och kommun har det yttersta ansvaret för verksamheterna är det en demokratisk orimlighet. Det bör ses över.


Den svenska debatten ute bland folket handlar snarare om den enskildas rätt till skattekronan istället för att se till demokratin och allas rätt. Högern vill överföra så många skattefinansierade verksamheter i privat regi som möjligt. Bättre vore om nyttan fick avgöra. Det handlar inte om att all verksamhet ska vara i offentlig regi. Däremot är det av stor vikt att inte privatisera skattepengarna hur som helst och på vilket sätt som helst. Demokratin måste lyftas in. Inte bara marknaden.


Ökad konkurrens och valfrihet var grunden till att friskolor började etableras. Snart därefter började de ses som en del av det svenska skolväsendet. Fristående skolor leder till ökad segregation inom skolan. Nu diskuteras mycket hur den fria rätten att driva en skola gör det svårt att planera den kommunala skolbudgeten. Friskolorna får inte försämra de offentliga skolorna. Skattepengar som finansierar bra skolor för alla är modellen.


Vi får inte luras för mycket av högerns förslag om privatiseringar. Dessa drivs oftast av egenintressen. Vi måste minnas vår ideologiska grundkärna. Alla ska kunna hjälpas åt efter egen förmåga att finansiera skola, sjukvård, äldrevård och fritid så att segrarna blir eleverna, patienterna, pensionärerna och medborgarna istället för aktieägarna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0